Räkningar ska betalas i så god tid att kreditgivaren har pengarna på förfallodagen som man kommit överens om. Om man inte gjort upp om när betalning ska ske, är kunden skyldig att betala när säljaren så kräver.

Det är vanligt att kreditgivaren skickar en påminnelse. Han är inte skyldig att göra det. Avgift för påminnelsen regleras i den så kallade förordningen om ersättning för inkassokostnader m m och är för närvarande max 60 kronor. Påminnelseavgift får endast tas ut om det är avtalat från början.

Om förfallodagen bestämdes när avtal ingicks, har kreditgivaren rätt att ta ut dröjsmålsränta från den dagen. Enligt räntelagen får dröjsmålsräntan - om inget annat är avtalat - uppgå till referensräntan plus 8 procentenheter. Kreditinstitut tar ofta ut en fast avgift, så kallad förseningsavgift, om inte betalning görs i tid. Förseningsavgiften får bara tas ut om den fanns med i avtalet. Den får inte vara oskäligt hög i förhållande till skuldbeloppet.

Har parterna inte kommit överens om någon betalningsdag har kreditgivaren rätt att kräva dröjsmålsränta 30 dagar efter det att han krävt att kunden ska betala. I samband med kravet ska han också meddela att dröjsmålsränta kommer att tas ut.

Olika typer av extra avgifter, t ex faktureringsavgift eller expeditionsavgift, förseningsavgift måste avtalas. Har avgifterna inte angivits vid köpet har kreditgivaren ingen rätt att kräva dem senare. Nedan ser du vilka lagstadgade avgifter som är aktuella just nu:

Påminnelseavgift: 60 kr
Inkassokostnad: 180 kr
Ombudsarvode: 380 kr
Uppläggningsavgift: 170 kr
Aviavgift: 60 kr
Ansökningsavgift kronofogdemyndigheten: 300 kr
Tillgångsundersökning: 600 kr

Kreditgivaren skickar ett inkassokrav till köparen själv s.k. egeninkasso eller lämnar över inkasseringen av skulden till ett inkassoföretag. Inkassokravet ska innehålla en specificering och en uppmaning att betala alternativt bestrida kravet före ett visst datum. En inkassoavgift får tas ut på max 180 kronor.

Om kunden anser att något är fel, ska denna skriftligen anmärka på inkassokravet.

Kreditgivaren kan också välja att lämna ärendet till kronofogden och ansöka om betalningsföreläggande. Ansökningsavgiften är 300 kronor, vilken läggs på skulden. Kreditgivaren får även ta ut ersättning på maximalt 380 kronor för utfört arbete plus en administrativ avgift.

Betalningsanmärkning får den som fått betalningsförsummelsen fastställd hos kronofogden - eller annan myndighet - eller genom tredskodom i tingsrätten. Det får till följd att försummelsen antecknas i de register som används vid kreditupplysning. Även sedan skulden betalats, finns betalningsanmärkningen kvar i tre år.

Om kunden bestrider ett betalningsföreläggande, och kreditgivaren inte meddelar skriftligt till kronofogden att hans krav står fast, avskrivs ärendet. Men om kreditgivaren vidhåller sina krav kan han begära tvistemålsrättegång i tingsrätten.

Ger domen kreditgivaren rätt, måste kunden betala skulden inklusive dröjsmålsränta och avgifter som beskrivits ovan och vissa utgifter som kreditgivaren kan ha haft för resor och liknande.

Indrivning av skulden kan ske när målet är avgjort och kunden fortfarande inte betalar. Kronofogden kan ta en del av den skuldsattes lön, pension eller andra inkomster och skicka till fordringsägaren, så kallad utmätning i lön. Räcker inte detta, kan kronofogden på uppmaning av fordringsägaren ta en del av lösöret i hemmet. Även villor, bostadsrätter och bilar kan mätas ut. Detta säljs sedan på exekutiv auktion och intäkterna går till att täcka skulderna.

För att undersöka den skuldsattes alla tillgångar har kronofogden rätt att öppna bankfack och använda låssmed för att ta sig in i bostäder eller lokaler. Kostnader för utmätning, 600 kronor plus kostnader för transport, förvaring med mera läggs på den ursprungliga skulden. Också skulder till det allmänna växer snabbt om man inte betalar i tid.

En skuld som gäller en privatpersons köp av varor eller tjänster för eget bruk avskrivs (preskriberas) efter tre år enligt preskriptionslagen. Men den tiden kan förlängas om ett nytt krav på skulden inkommer inom tre år, eller om fordringsägaren begär en ny undersökning av den skuldsattes tillgångar.
Undantagna från denna treårsregel är skuldebrev, exempelvis vanliga banklån. Dessa preskriberas efter tio år. Men i praktiken förlängs den tiden alltid, låntagaren har kvar skulden resten av livet.